... en artikel med följande rubrik:
Jag läste artikeln med ett leende på läpparna och bad inom mig att detta är sant och att det går igenom. Vi har varit rökare själva. Det är svårt att idag förstå hur vi kunde lägga ut pengar på något dylikt, ställa oss ute på balkongen, i väntan på bussen, på krogen, mitt på gatan och på andra allmäna platser och inhalera den mängden gift. Det kanske inte är det värsta vi gjorde, att utsätta oss själva för detta gift, men tänk vad vi utsatte andra för! Denna hemska passiva rökning som inte på något sätt är självvald.
Vi hade rökfria vänner. När vi ville röka gjorde vi det med en stilla undran "Är det okej om jag...?" samtidigt som vi tände och blossade. Vännerna ifråga brukade sällan hinna svara det de egentligen tänkte på, utan sa bara "Det är ingen fara. Rök du!" Således stod vi där tillsammans, rökare och passiva rökare. Hemska tanke.
Vårt nya liv innebär ju en hel del utevistelse i skog och mark. Vi har två hundar som älskar att få utlopp för energin på långa promenader. Det är skönt att komma ut i friska luften nu när det är vår. Det är mindre upphetsande att hamna bakom någon som röker, eller i luften efter någon som passerat med en cigg i mungipan. Det är fruktansvärt.
VI HAR AKTIVT VALT ATT INTE RÖKA. Vi kan däremot aldrig göra det aktiva valet att inte vara passiva rökare.
Läs artikeln här
Läs artikeln här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar